Vilsen Kristen

Ge honom ära, kungars kung och herrars herre.

 

Började långfredagen med att åka i väg på gudstjänst på förmiddagen. Det var inte mycket folk, men det var rätt skönt då jag just nu går mellan att vara social till att inte vilja prata med någon. Idag var en sådan dag jag kände att jag inte alls ville prata, jag ville bara sitta och ta in stämningen och få lite andrum.

 

Efter gudstjänsten kom en av scoutledarna fram och satte sig vid mig. Kände inget behov alls att vara antisocial längre, kändes i stället skönt att få prata med någon. Vi pratade lite allmänt och sen berättade jag lite kortfattat att jag just nu känner mig vilse i min tro, men att jag träffar en gemensam vän för att samtala och diskutera. Känner mig inte lika skamsen över det längre och det är befriande att slippa den tunga stenen i bröstet, känner mig trygg och lättnad.